Efter 21 år som anställd på Sveriges Television ansökte jag om avgångsvederlag och fick det. Nu har jag landat efter hoppet och hamnat på fötter. Jag ska vara min egen. Göra själv. Leka vuxen och våga tro att jag har något som andra är villiga att betala för att få. Jag syntes nyss på tv i tredje säsongen av serien Bastubaletten och samtidigt gav jag röst åt SVT, både som programpresentatör och som sociala medier redaktör i postningar och flöden i SVT:s huvudkonto på Facebook. Klipp, copy, dialog. Samtidigt turnerade jag med en föreställning jag gjort om några tornedalska män. En föreställning som nu spelats i hela landet under ett år. Nästa vecka börjar arbetet med en ny föreställning. Den här gången med tornedalska kvinnor. Jag får nu möjlighet att jobba med kvinnor och berätta om kvinnliga erfarenheter. Jag längtar efter att få börja repetera. Det är det absolut roligaste jag vet. Processen. Från idé till färdig föreställning. Skriva och sen läsa text, improvisera scener, pröva rörelser och se hur en berättelse tar form. Jag längtar efter att få vara mitt i och bli uppslukad.
Ett av de teman vi kommer att utforska är kvinnlig islossning. Spännande va? Islossning, prestation, nyttomoral – och konsten att klara allt utan att tappa kraft. Det kommer att bli mycket dans och jag ger mig inte förrän de här kvinnorna släpper taget och släpper loss i sina kroppar. De har SÅ mycket att berätta!