– Va?! Kan man få studielån när man är över 50?

I somras låg jag i startgroparna för ett nytt liv, men hade inte tänkt tanken att jag kunde plugga. Jag satt med datorn i knät i en liten stuga på Kungshatt och brainstormade min framtid. Googlade grejer – tog sats mot nya mål utan en bestämd riktning. Covid 19 begränsade mina möjligheter och jag blev allt mer frustrerad. Min kompis Åsa föreslog att jag kunde vidareutbilda mig. Jag klottrade in ”studier” i min spretiga mind-mapp och checkade vad jag hade på Utbildningar i min CV: Dans, teater, filmskådespeleri, journalistik, marknadsföring, webbredaktör och lite idéhistoria. Ja, spretigt, som sagt – mer bredd än djup skulle man kunna säga – men, så är jag nyfiken och intresserad av det mesta och jag har prövat på olika yrken och velat lära mig mer om det jag gör, och det ena har lett till det andra. Jag kan se en naturlig rörelse genom åren från kroppens uttryck till ordets, och jag har hela tiden kommunicerat – förmedlat berättelser. Efter att ha skrivit och regisserat två pjäser som handlat om andra människors upplevelser kände jag mig redo att berätta om mig och mitt. Men hur? Helst ville jag bara sitta kvar i den där stugan på ön och skriva tills jag hade en berättelse, men jag hade inte riktigt de förutsättningarna. Så, jag började googla utbildningar. Först när jag skrev ”Storytelling” i sökrutan hittade jag det jag var ute efter. En Folkhögskola på Gotland med en utbildning som heter Storyacademy. Åh! Är det sant? Och de har öppet för sen anmälan! Jag lusläste allt jag kom över om den 2-åriga utbildningen i manusskrivande för film och tv – och skrev ihop en ansökan. Det var inte så lätt. De ville ha arbetsprover; Scener och idéer och exempel på analys av en film. Jag skickade in min ansökan och väntade. Och väntade. Och väntade. Sex dagar före terminens början fick jag beskedet att jag var antagen. Tre dagar senare hade jag hyrt ut min lägenhet, hittat en stuga att hyra, och flyttat till Gotland. Med mig hade jag mitt liv, allt jag varit med om, och mitt behov att berätta. Jag hade faktiskt rätt dålig koll på vad det innebär att skriva för film och tv, men jag insåg snabbt att det är skitsvårt och mycket mer spännande än jag föreställt mig. Vi sitter en del på Zoom och lär av internationella proffs i branschen och så har vi lektioner på skolan och en massa skrivuppgifter. Jag har hunnit skriva två långfilmer, två kortfilmer, en massa scener och analyserat andras verk på djupet och bredden. Jag lär mig skriva och pitcha pilot till serier och att bygga en berättelse så publiken vill se mer. Vi skapar världar och karaktärer och relationer och konflikter. Det är mycket psykologi och analys av mänskligt beteende och det är underbart att ösa ur den egna erfarenheten. Ja. Nu sitter jag här i stugan på Gotland med min katt och lever en dröm medan Covid 19 rasar i världen och våren blygt närmar sig. Tack CSN och Folkhögskolan för den här möjligheten.